Kommer S försvara svenska modellen?

Få kan nog ha missat den pågående avtalsrörelsen. Totalt 502 kollektivavtal omfattande 3,4 miljoner anställda är uppe för förhandling, ett arbete som trots att parterna har olika ingångar och avväganden visar på en sak, styrkan i den svenska partsmodellen.

Här kommer arbetsmarknadens parter, utan statlig inblandning, överens om utvecklingen framåt vad gäller löner och arbetsvillkor. I samma stund ligger dock Tidöpartiernas förslag om en i praktiken statligt och godtyckligt reglerad minimilön för arbetskraftsinvandrare från tredje land. Ett förslag som riskerar att sätta hela modellen ur spel.

Nyligen presenterades det så kallade "märket", som sätter riktlinjer för löneökningar på den svenska arbetsmarknaden i stort, och som traditionellt sätts av parterna inom Industriavtalet. Detta system har länge fungerat som en stabil grund för lönebildningen i Sverige och i förlängningen svenskt välstånd. Partsmodellen är en styrka för svensk arbetsmarknad, men motarbetas nu i och med regeringens förslag att införa ett lönegolv motsvarande 35 600 kr i månaden för arbetskraftsinvandrare.

Med sin djupa förankring i fackföreningsrörelsen brukar Socialdemokraterna vara den svenska modellens främsta försvarare och har länge lyft modellen internationellt som en svensk framgångssaga. I linje med detta har man även tillsammans med övriga svenska partier i Europaparlamentet kraftigt motsatt sig införandet av europeiska minimilöner, just för att de skulle hota den svenska partmodellen.

Samtidigt som svidande kritik riktats från både näringsliv och fackförbund har Socialdemokraterna hållit en överraskande låg profil i debatten. Detta i ett skede då det som i praktiken ligger på bordet är ett förslag om en statligt reglerad minimilön för en specifik grupp på arbetsmarknaden. Statlig inblandning likt denna riskerar att rubba avtalsmodellen i grunden. Något som flyttar makten över lönebildningen från parterna, till staten och ytterst de som innehar regeringsmakten.

Utöver att vara ett hot mot den svenska modellen riskerar även förslaget att leda till en normalisering av diskriminerande lönesättning där en grupp anställda får kollektivavtalad lön medan en annan grupp får en statligt reglerad lön, baserad enbart på deras ursprung. Svenska arbetsgivare vill varken bidra till att skapa ett A- och ett B-lag på arbetsmarknaden, eller se sin verksamhet förlora i produktivitet och konkurrenskraft för att nödvändig arbetskraft inte kan anställas. Lönegolvet är inte heller botemedlet mot arbetslivskriminalitet, det slår snarare mot serösa arbetsgivare med kollektivavtal än de oseriösa.

Slutsatsen av regeringens förslag är tydlig. Lönegolvet innebär ett hot mot den svenska partsmodellen och Socialdemokraterna bör därför arbeta för att förslaget skrotas. Vi frågar oss, kommer Socialdemokraterna stå upp för den svenska modellen när det gäller?