”Bra förutsättningar, men myndigheterna bromsar”

1. Vad utmärker ditt parti när det gäller frågor som rör de gröna näringarna?

”Vårt rättesnöre och våra grundpelare är lågt skattetryck och stark äganderätt. Det är kullarna vi dör på.”

2. Hur är förutsättningarna för de gröna näringarna, och vad kan politiken göra för att främja näringarna?

”Förutsättningarna är i allmänhet egentligen väldigt bra. Vi har sällan eller aldrig haft så stor efterfrågan på lant- och skogsbruket – vilket har att göra med beredskapsläget, näringarnas roll i klimatarbetet och att skogsråvara och träbaserade produkter ska ersätta fossila material och energikällor.

Även om mycket har gjorts i form av förenklingsåtgärder är vi inte framme. Näringarna hämmas fortsatt av att administration och myndighetskontakter tar mycket tid och resurser. Jag är själv jordbrukare, och listan på saker att kontrollera i den årliga miljökontrollen blir längre varje gång, fastän ingen lagstiftning har ändrats. Vi måste våga prata om myndighetsaktivism – myndigheter ska inte sätta upp riktlinjer och mål, det är lagstiftningen som ska styra.

Näringarna hämmas fortsatt av att administration och myndighetskontakter tar mycket tid och resurser.

De viktigaste frågorna för politiken att påverka är regelkrånglet, skattetrycket, både på bränsle och när det gäller kostnader för arbetskraft, och att stärka äganderätten. För skogsbruket måste artskyddet och ersättningsfrågan lösas ut.”

3. Hur de ser du på Sveriges självförsörjning, och vad behöver göras för att vi ska ha en god beredskap framöver?

”Det är flera delar i detta. Att det pratas mycket om frågan är bra, och olika myndigheter har också fått uppdrag relaterade till att vi ska öka produktionen. Det finns utrymme i Sverige för att öka all produktion, vi har en jättepotential där, men lantbruket måste ges förutsättningar.

Vi har också börjat prata om att bygga upp beredskapslager, som även behöver innefatta insatsvaror, detta måste vi ta vidare. Sverige är ett av få länder som inte har egen tillverkning av mineralgödsel idag. Så länge vi inte har det måste vi ha beredskapslager med växtnäring.

Det finns utrymme i Sverige för att öka all produktion, vi har en jättepotential där, men lantbruket måste ges förutsättningar.

Vi behöver ha strategiska livsmedelsanläggningar, som slakterier, mejerier och spannmålsanläggningar, särskilt i norra Sverige. Det är idag en stor beredskapslucka och mycket bekymmersamt. Här krävs politisk vilja och beslut även på lokal nivå, och man behöver ha plan för var anläggningarna ska placeras.”

4. Vad behöver göras för att öka attraktiviteten och säkra kompetensförsörjningen inom de gröna näringarna?

”Kompetensförsörjningen är en jätteutmaning, och det finns ingen quickfix. Företagen är förtvivlade, det är jättesvårt att få tag i personal. Att hitta traktorförare går skapligt, men driftledare och personal på mellanchefsnivåer finns knappt längre.

Det största problemet för lantbruket är lönsamheten. Det är nödvändigt att få till ökad lönsamhet så att vi kan höja lönerna. Man får till exempel mycket mer betalt för att köra grävmaskin i ett vägarbete eller liknande än i jordbruket. En bransch som gnällt över låg lönsamhet så länge lockar inte ungdomar.

Svenska bönder är bland de bästa i världen när det kommer till produktionsresultat, ändå är vi inte mest lönsamma. För att vi ska kunna producera på världsmarknaden måste politiken ge förutsättningar. De småskaliga och mellanstora jordbruken vill inte ha stöd, de vill ha förutsättningar och spelregler.

Vi har haft en politik i Sverige som har krävt storleksrationalisering, och förmodligen är stora och medelstora jordbruk lösningen framåt. Att ha anställda är också en förutsättning för att man ska kunna ta ledigt och vara med familjen – något som också är viktigt för att yrket ska kännas attraktivt.”